Not 27. Kompletterande upplysningar – finansiell riskhantering

Finansiell Riskhantering

Sandvik är genom sin stora internationella verksamhet exponerat för finansiella risker.

Group Treasury är den funktion där huvuddelen av koncernens finansiella risker hanteras. Funktionen har som främsta uppgifter att bidra till värdeskapande genom att hantera de finansiella risker som koncernen exponeras för i den normala affärsverksamheten och att optimera koncernens finansnetto.

Styrelsen ansvarar för att fastställa koncernens finanspolicy som omfattar riktlinjer, mål och ramar för finansförvaltningen inom Group Treasury samt hantering av finansiella risker inom koncernen.

Group Treasury supporterar koncernens bolag och har till uppgift att stödja dotterföretagen med lån, placeringsmöjligheter, valutaaffärer och banklösningar samt att verka som rådgivare i finansiella frågor. Funktionen bedriver en internbanksverksamhet med placering vid huvudkontoret i Stockholm och ansvarar även för koncernens bankkontoupplägg.

Vidare bedriver Group Treasury verksamhet för betalningsrådgivning och betalningslösningar samt ansvarar för koncernens globala policy för kundkreditgivning vid försäljning. Verksamheten inom kundfinansiering i affärsområdet Sandvik Mining and Rock Technology bedrivs på några utvalda platser runt om i världen.

Slutligen hanterar Group Treasury även de finansiella risker som är förknippade med företagets förmånsbestämda pensionsplaner.

Som motpart till Sandvik i finansiella transaktioner accepteras endast institutioner med en solid finansiell ställning och med en god kreditvärdering.

Redogörelserna följer de redovisningskrav som uppställs enligt IFRS (IFRS 7, IFRS 9 och IAS 39 för säkringsredovisning).

Valutarisk – Transaktionsexponering

Risk

Transaktionsexponering uppstår när försäljning och inköp sker i två olika valutor vilket påverkar årets resultat.

Sandviks årliga transaktionsexponering, det vill säga koncernens nettoflöde av valutor efter full kvittning av motvärdet i de exporterande bolagens lokala valutor, värderat till genomsnittskurs, uppgick 2019 till 20 266 MSEK (19 468). De viktigaste valutorna avseende ett års exponering visas i diagrammet nedan.

Exponering
Nettoflöden i utländsk valuta, MSEK

Kommentar

Generellt erbjuder Sandvik sina kunder betalningsmöjligheter i sin egen valuta via den globala försäljningsorganisationen. Detta innebär att koncernen kontinuerligt exponeras mot valutarisker både i kundfordringar i utländsk valuta och i den framtida försäljningen till utländska kunder. Eftersom en stor del av produktionen är koncentrerad till ett fåtal länder men försäljning sker till ett flertal länder får Sandvik ett stort nettoinflöde av utländsk valuta.

För att mitigera valutarisken justeras prissättning mot både kunder och leverantörer i de fall Sandvik påverkas negativt av valutakursförändringar. För att ytterligare minska exponeringen i utländsk valuta används inkommande valuta till betalningar i samma valuta via ett nettningsförfarande.

Viss del av det förväntade nettoflödet av försäljning och inköp säkras med hjälp av finansiella instrument och bankkontobalanser enligt de riktlinjer som är fastlagda i koncernens finanspolicy. Vidare valutasäkras stora projektordrar vid ordertillfället för att säkerställa bruttomarginalen. Enligt finanspolicyn har ekonomi– och finansdirektören mandat att säkra den årliga transaktionsexponeringen. Vid årets slut uppgick det säkrade beloppet till 2 136 MSEK (2 521). Den genomsnittliga löptiden på den säkrade volymen av utländsk valuta var 3 månader (2). Orealiserade vinster från utestående valutakontrakt för säkring av framtida nettoflöden var vid årsskiftet 18 MSEK (0,2). Av dessa avser 28 MSEK vinster i kontrakt som förfaller under 2020 och –10 MSEK förluster i kontrakt som förfaller under 2021 eller senare. För en mer detaljerad uppdelning av kassaflödeseffekterna per kvartal av de transaktioner som bokats till säkringsreserven, se tabellen i slutet av not 27.

Om kurserna i samtliga exponeringsvalutor skulle förändras med 5 % i en ofördelaktig riktning, skulle det totala rörelseresultatet under en 12–månadersperiod förändras med cirka –1 360 MSEK ( –1 126), förutsatt att sammansättningen är densamma som vid årsskiftet.

Valutarisk – Omräkningsexponering

Risk

Omräkningsexponering uppstår när tillgångar och skulder är i olika valutor.

Eftersom svensk krona (SEK) är Sandviks koncernvaluta uppstår en omräkningsrisk relaterad till omvärdering av nettotillgångar i utländska dotterbolag samt årets resultat i utländsk valuta. Nettotillgångarna, det vill säga vanligtvis dotterföretagens egna kapital, räknas om till svenska kronor med bokslutsdagens kurs. Den 31 december var koncernens nettotillgångar i dotterföretag i utländsk valuta 58 021 MSEK (58 324).

Exponering

Koncernens externa upplåning per valuta, MSEK

Nettotillgångar i utländsk valuta, MSEK

Kommentar

För att undvika omräkningsrisk i dotterföretagens balansräkningar finansieras de i funktionell valuta via internbanken. Den externa upplåningen sker ofta i en specifik valuta, vilket framgår av första diagrammet. Den valutarisk som uppkommer hos internbanken till följd av detta hanteras med hjälp av olika derivat för att minimera omräkningsrisken.

Sandvik har valt att inte säkra framtida vinster i utländska dotterföretag. Inte heller nettotillgångarna valutasäkras, utan de differenser som uppstår på grund av att valutakurserna ändrats sedan föregående bokslut förs direkt till övrigt totalresultat. Hur nettotillgångarna fördelas på olika valutor framgår av andra diagrammet.

Om valutakurserna skulle förändras med 5 procent i en ofördelaktig riktning skulle nettoeffekten på övrigt totalresultat bli cirka –2 904 MSEK (–2 921). Denna nettoeffekt består i huvudsak av omräkningsexponering i eget kapital.

Ränterisk

Risk

Ränterisk avser risken att förändringar i marknadsräntan påverkar koncernens räntenetto. Hur snabbt en ränteförändring får genomslag i räntenettot beror på tillgångarnas och skuldernas räntebindningstid. Sandvik mäter ränterisken som förändringen de kommande 12 månaderna givet 1 procentenhets ränteförändring.

Ränterisken uppstår på två sätt:

• Företaget kan ha placerat i räntebärande tillgångar vars värde förändras när räntan ändras.
• Kostnaden för företagets upplåning förändras när ränteläget ändras.

Exponering

Om marknadsräntorna skulle stiga med 1 procentenhet över alla löptider skulle, med beaktande av de lån som har ränteomsättning under det kommande året, räntekostnaden det året påverkas med –36 MSEK (–38).

En räntekänslighetsanalys gjord på de ränteswapavtal som fanns vid årsskiftet, och för vilka säkringsredovisning tillämpas, visar att eget kapital skulle förändras med 50 MSEK (65) om marknadsräntorna skulle stiga med 1 procentenhet.

Kommentar

Koncernens ränterisk uppstår i huvudsak genom upplåningen. För att uppnå önskad räntebindningstid används ibland ränteswapavtal. Koncernens ekonomi– och finansdirektör har mandat att variera den genomsnittliga räntebindningstiden på koncernens skuldportfölj så länge den inte överstiger 60 månader. Den genomsnittliga räntebindningstiden på Sandviks upplåning uppgick till 49 månader (47) vid årsskiftet med hänsyn taget till ingångna ränteswapavtal.

Enligt Sandviks finanspolicy valutasäkras den interna utlåningen till utländska dotterföretag. Detta medför att det blir en ränteffekt i valutaderivaten på 1,0 procent mellan de valutor som lånas in i mot de valutor som lånas ut i. Koncernens genomsnittliga räntekostnad, inklusive övriga lån och effekter av olika derivat var 4,4 procent (3,8).

Säkringsredovisning tillämpas när en effektiv koppling finns mellan säkrat lån och ränteswapen. Förändrade marknadsräntor kan därför även få effekter på eget kapital då koncernen har ränteswapavtal, som är 100 procent effektiva, till ett nominellt värde av 1 500 MSEK, för vilka man tillämpar så kallad kassaflödessäkring. Det innebär att förändringar av dessa swapavtals marknadsvärden förs direkt mot eget kapital istället för till årets resultat. Upplysningar om samtliga ingångna ränteswapavtal samt information om deras löptider återfinns i slutet av not 27.

Sandviks lånevillkor innehåller i dagsläget inga begränsande finansiella klausuler kopplade till nyckeltal. Endast i undantagsfall ställs säkerheter i samband med upptagande av lån. De områden där detta har gjorts framgår av not 26.

I de fall Sandvik har överskottslikviditet placeras den i bankinlåning eller i kortfristiga penningmarknadsinstrument (löptider upp till 90 dagar), vilket innebär att ränterisken (värdeförändringsrisken) är låg.

Likviditets– och refinansieringsrisk

Risk

Med likviditets– och refinansieringsrisk menas risken att finansieringsmöjligheterna är begränsade när lån ska omsättas samt att betalningsförpliktelser inte kan uppfyllas som en följd av otillräcklig likviditet.

Exponering

Förfalloprofil för upplåning och likvida tillgångar
Nominella belopp, MSEK

Kommentar

Enligt finanspolicyn ska koncernens sysselsatta kapital, exklusive likvida medel, vara långfristigt finansierat. Vid årsskiftet var koncernens sysselsatta kapital, exklusive likvida medel, 73 406 MSEK och den långfristiga finansieringen, inklusive aktiekapital, pensionsskulder, långfristiga skatteskulder, långfristiga avsättningar och garanterade långfristiga kreditfaciliteter 96 431 MSEK. Den kortfristiga likviditetsreserven, som består av garanterade kreditfaciliteter och tillgängliga likvida medel, uppgick till 22 364 MSEK. Reserven ska minst motsvara de lån som förfaller till betalning under de kommande sex månaderna samt två veckors beräknade operativa kostnader på 5 350 MSEK.

Sandvik har en syndikerad kreditfacilitet om 9 000 MSEK som förfaller år 2023. Kreditfaciliteten, som utgör koncernens primära likviditetsreserv, var vid årsskiftet outnyttjad.

Sandviks finansieringsstrategi är att uppnå en välbalanserad förfalloprofil på skulderna för att därigenom minska refinansieringsrisken. De långfristiga lånens andel av total upplåning uppgick till 87 procent vid årsskiftet 2019 jämfört med 90 procent året innan. Förfallostrukturen för koncernens finansiella skulder och derivat presenteras i slutet av not 27.

Vid årsskiftet hade det internationella kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s åsatt betyget A– för Sandviks långa upplåning och A–2 för den korta upplåningen. För fortlöpande uppdatering av Sandviks kreditvärdering, se home.sandvik.

Kreditrisk

Risk

Koncernens kommersiella och finansiella transaktioner ger upphov till kreditrisker gentemot Sandviks motparter. Med kreditrisk eller motpartsrisk avses risken för förlust om motparten inte fullgör sina förpliktelser.

Kreditrisken som Sandvik är exponerad för kan delas in i tre kategorier:

• Finansiell kreditrisk
• Kreditrisk i kundfordringar
• Kreditrisk i kundfinansiering

Exponering

Kommentar

Sandvik har ingått avtal med de viktigaste bankerna för företaget, om bland annat rätt till kvittning av tillgångar och skulder uppkomna till följd av finansiella derivattransaktioner, så kallat ISDA–avtal.

Detta innebär att företagets motpartsexponering mot den finansiella sektorn begränsar sig till de orealiserade nettovinster som har uppstått i derivatkontrakt samt placeringar och banktillgodohavanden. Värdet av dessa uppgick vid årsskiftet till 17 396 MSEK (18 643).

I den fortlöpande försäljningen är Sandvikbolagen exponerade för kreditrisk i utestående kundfordringar. Kreditrisken är utspridd över ett stort antal kunder inom affärsområdena, och årets kreditförluster är begränsade på konsoliderad nivå. Sandviks totala kundförluster, definierat som summan av avskrivna och nerskrivna kundfordringar, uppgick 2019 till –24 MSEK (–61), vilket motsvarar 0,02 % av försäljningen. Det totala bruttovärdet på utestående kundfordringar per den 31 december var 15 535 MSEK (16 006). Dessa var nedskrivna med totalt –657 MSEK (–751). Åldersanalyser av kundfordringar per den 31 december återfinns i not 18.

Sandvik bedriver kort– och långfristig kundfinansiering dels i egna finansbolag, dels i samarbete med finansinstitut och banker. Värdet på utestående krediter var vid årsskiftet 3 858 MSEK (3 310), varav –88 MSEK (–66 ) var reserverat för osäkra fordringar.

Utöver traditionell finansiering av utrustning förekommer även korttidsuthyrning av maskiner. Balansvärdet av korttidsuthyrd utrustning uppgick vid årsskiftet till 447 MSEK (370).

Råvaruprisrisk

Risk

Sandviks finansiella risker inom råvaror är i huvudsak koncentrerade till nickel och el. Prisriskerna i dessa säkras till viss del genom tecknande av finansiella kontrakt. En förändring av elpriset med 0,1 kronor per kWh beräknas påverka Sandviks rörelseresultat med plus eller minus 85 MSEK (85) på årsbasis vid de förhållanden som gällde vid slutet av 2019.

Exponering

I samband med att Sandvik Materials Technology tecknar en kundorder som innehåller fast pris på nickel, molybden eller koppar, säkras priserna på dessa metaller genom tecknande av finansiella kontrakt. Detta innebär att Sandviks rörelseresultat inte påverkas av förändringar i råvarupriset avseende nämnda ordrar till fast pris.

För att minimera metallprisrisken i de affärer som sker till rörligt metallpris tillämpar koncernen en säkringsstrategi. Lagervärderingen påverkas inte av säkringen. Förändringar i metallpriset påverkar resultatet främst som en följd av den ledtid det tar mellan inköp av råvara och försäljning av produkt. Effekten kan estimeras genom att se förändringen i metallpriser inom de regler som gäller för värderingen av lagret. Nettoeffekten redovisas i avsnittet "Utvecklingen inom affärsområdena".

För Sandviks stora tillverkningsenheter i Sverige och Finland säkras elpriset löpande genom derivat. Total årsförbrukning av el för dessa enheter uppgår normalt till cirka 850 GWh. Vid årsskiftet uppgick säkringarna till cirka 18 månaders (18) förväntad förbrukning.

Kommentar

Nettoårsförbrukningen av nickel uppgick till cirka 14 900 ton.

Vid årsskiftet uppgick volymen av säkrad nickel till 2 184 ton (1 626). Marknadsvärdet på ingångna derivat var –33 MSEK ( –26).

Volymen av ingångna elderivat uppgick vid årsskiftet till 1 239 GWh (1 292). Marknadsvärdet av dessa derivatkontrakt var 14 MSEK (202).

För en mer detaljerad uppdelning av kassaflödeseffekterna per kvartal av de transaktioner som bokas till säkringsreserven, se slutet av not 27.

Pensionsåtaganden

Risk

Sandvik har omfattande pensionsåtaganden för sina anställda i de länder där bolaget verkar. Pensionslösningar och fonderingsnivåer varierar beroende på lagstiftning och lokala avtal. De största fonderade pensionsplanerna finns i USA, Storbritannien, Finland, Sverige, Tyskland och Kanada. Tre huvudsakliga risker är kopplade till Sandviks pensionsåtaganden; ränterörelser, volatilitet i finansiella marknader och förändringar i livslängdsantaganden.

Exponering

Den genomsnittliga durationen för koncernens fonderade pensionsåtaganden uppgår till 18,0 år. Löptiden för koncernens räntebärande tillgångar i pensionsportföljen är i genomsnitt 15,2 år. Andelen räntebärande tillgångar uppgår till 54 procent av portföljen. Med anledning av tillgångsallokeringen samt skillnaden i duration mellan räntebärande tillgångar och pensionsåtagandet är Sandvik exponerat för ränterörelser, både vid diskontering av pensionsskulden samt vid förändrade marknadsvärden i obligationsportföljen. Om den genomsnittliga diskonteringsräntan faller med –50 baspunkter stiger pensionsskulden med 2 867 MSEK.

25 procent av pensionsportföljen är placerad i aktier. En 20 procent rörelse i aktieportföljen motsvarar en förändring i marknadsvärde om 1 159 MSEK. Om livslängdsantagandena ökar med ett år växer pensionsskulden med cirka 3,6 procent, vilket motsvarar 1 134 MSEK. Den beräknade totala förlustpotentialen under ett år (Pensionsrisk), baserad på stresstester, är 4 690 MSEK.

Utveckling av pensionsskuld och tillgångar

Kommentar

Under 2019 uppgick pensionstillgångarna till 24 788 MSEK (21 544) och motsvarande pensionsåtagande till 29 899 MSEK (25 136). Detta motsvarar en konsolideringsnivå om 83 procent (86). Avkastningen på pensionsportföljen var 14,0 procent under året (–2,0). Utöver fonderade pensionsåtaganden har Sandvik ofonderade åtaganden om 1 946 MSEK (1 900).

Pensionsplanerna styrs genom Sandviks Pension Supervisory Board (PSB). PSB ansvarar för att implementera policy och direktiv, godkänna nya planer eller större förändringar och stängning av existerande planer. Pensionsplanerna och dess styrning beskrivs ytterligare i Not 20.

Upplysningar om finansiella instrument som värderats till verkligt värde i balansräkningen

Verkligt värde är det belopp till vilket en tillgång eller skuld skulle kunna överlåtas mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har intresse av att transaktionen genomförs. I enlighet med upplysningskraven i IFRS 13 visas nedan hur tillgångar och skulder har värderats till verkligt värde i balansräkningen. Detta görs genom att dela in värderingarna i tre nivåer:

• Nivå 1: Verkligt värde bestäms enligt priser noterade på en aktiv marknad för samma instrument.
• Nivå 2: Verkligt värde bestäms utifrån antingen direkt (som pris) eller indirekt (härlett från priser) observerbar marknadsdata som inte inkluderas i nivå 1.
• Nivå 3: Verkligt värde bestämt utifrån indata som inte är observerbara på marknaden.

Sandviks samtliga finansiella instrument, som värderas till verkligt värde, värderas enligt nivå 2.

Beräkning av verkligt värde

Följande sammanfattar de metoder och antaganden som främst använts för att fastställa verkligt värde på de finansiella instrument som redovisas i tabellen nedan.

För valutakontrakt bestäms det verkliga värdet med utgångspunkt från observerbara marknadspriser. Det verkliga värdet för ränteswappar baseras på en diskontering av beräknade framtida kassaflöden enligt kontraktets villkor och förfallodagar och med utgångspunkt i marknadsräntan för liknande instrument på balansdagen. I de fall diskonterade kassaflöden har använts, beräknas framtida kassaflöden på den av företagsledningen bästa bedömningen. Den diskonteringsränta som använts är marknadsbaserad ränta på liknande instrument på balansdagen.

Samtliga värderingstekniker som tillämpas är vedertagna på marknaden och tar hänsyn till alla parametrar som marknaden skulle ta i beaktande i prissättningen. Teknikerna ses över regelbundet i syfte att säkerställa tillförlitligheten. Tillämpade antaganden följs upp mot verkliga utfall för att på så sätt identifiera eventuella behov av anpassningar av värderingar och prognosverktyg.

För betalningsmedel, fordringar och skulder med rörlig ränta samt kortfristiga fordringar och skulder (till exempel kundfordringar och leverantörsskulder) har det verkliga värdet likställts med redovisat värde.

Koncernens finansiella instrument värderade till verkligt värde i balansräkningen

Finansiella tillgångar och skulder kvittas inte i balansräkningen. Derivatkontrakt är föremål för ramavtal avseende kvittning och de redovisade värdena för tillgångar som inte kvittas i balansräkningen uppgår till totalt 409 MSEK. Det redovisade värdet för motsvarande skulder uppgår till totalt –532 MSEK. Inga säkerheter har mottagits eller lämnats. I händelse av fallissemang rörande derivatmotpart skulle tillgångar och skulder till ett totalt värde om 202 MSEK kvittas i enlighet med ramavtalen avseende kvittning.

Finansiella tillgångar och skulder är värderat i enlighet med IFRS 9. En beräkning till verkligt värde av koncernens långfristiga lån skulle öka totalt redovisat värde med 2 276 MSEK (1 778). Vid värdering av räntebärande skulder har företagets svenska och europeiska obligationslån omräknats med användning av observerbara marknadspriser för identiska värdepapper för att värdera koncernens säljbara skuldinstrument. Övriga långfristiga skulder har omvärderats enligt principer angivna ovanför. För kortfristiga lån gjordes ingen omvärdering med avseende på att det redovisade värdet anses utgöra en god uppskattning av verkligt värde på grund av den korta löptiden.

Nedanstående tabell visar värdering på finansiella tillgångar och skulder.

Nettoresultat per värderingskategori

Företagets redovisade finansiella skulder uppgick vid årsskiftet till 29 316 MSEK (32 668).